Satt nu och läste om händelsen på kvinnojouren på SvD och DN.
Jag tycker faktiskt att rättens dom var rätt. För hur ska kvinnojouren kunna utföra sitt arbete om dom måste ifrågasätta allt en kvinna gör som söker hjälp hos dom. Det handlar ju om kvinnor som utsatta för mycket och det sista dom behöver är någon som ifrågasätter deras trovärdighet. Om kvinnojouren skulle börja att begära papper och annat som styrker det som kvinnorna behöver hjälp med så kommer det snart inte va någon som vågar sig till kvinnojouren.
Men visst, det var kanske rent lagligt fel att hjälpa kvinnan i det här fallet men hurvida det var moraliskt riktigt är en annan sak.
fredag 11 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Ja om det gällt 6 veckor, men var det 6 år.
Om en mans jour gjort samma sak med en man och hans barn är jag säker på att alla hade hamnat i fängelse.
gub
anonym:
Ja, det gällde 6 år men 6 års ovisshet från kvinnojourens sida. Dom visste inte om att det var en vårdandsdom utfälld till pappans fördel.
Det tror inte jag att mansjourens män hade gjort. Men däremot hade dom troligen inte ens blivit åtalade just för att dom är män.
Det lustiga är att vårt rättsväsende lyckades hittade just den bevisningen som bevdes i just detta fall när dom inte lyckas med det i andra fall emot kvinnor så att bara en tredjedel av all kvinnomisshandel går till åtal.
Domstolen gjorde helt rätt. Eftersom den överväldigande majoriteten av övergrepp mot barn inte ens går till åtal, och det finns dokumenterade fall där sedemera dömda förövare fått vårdnaden, måste kvinnojourerna kunna förbehålla sig rätten att entydigt stå på kvinnors och barns sida utan att i alla lägen ängsligt snegla på juridiken...
Tänk om en man hade kidnappat barnen i 6 år från en kvinna...
Tänk er att ditt barn kidnappats av din andra hälft i sex år. Finns det något försvarbart i detta? NEJ!
Egentligen ska man aldrig kommentera domstolars arbete om man inte varit med på plats och hört alla bevis.
Men hur ni kan tycka att det är rätt att människor kan hjälpa till att gömma barn från en förälder som har vårdnaden är för mig en gåta.
Nu har jag själv varit nära och sett hur sociala myndigheter och domstolar ser på brott som kvinnor begår mot barn. Min slutsats från det fallet (inte fallet med ROKS) är att en kvinna kan kidnappa, misshandla (fysiskt och psyksikt) utan någon som helst på följd. Ingen kontrollerar hennes uppgifter. Däremot måste pappan bevisa sin oskult gång på gång. Det är det rättssamhället vi lever i och det är det ROKS tydligen tycker är rätt.
Och, jo. På sex år borde man kunna kontrollera vem som har vårdnaden.
Och, jo. Jag är övertygad om att män i samma situation hade dömts, för pappor är per definition dåliga färldrar när mammorna påstår detta.
Jag känner inte till fallet i detalj. Men ett sånt här uttalande är uppseendeväckande:
"För hur ska kvinnojouren kunna utföra sitt arbete om dom måste ifrågasätta allt en kvinna gör som söker hjälp hos dom"
Men mannen är ju oskyldig! Du visar på en oerhörd okänslighet för hans och barnens situation. Kvinnojouren måste iaf försöka undersöka trovärdigheten hos kvinnorna. Det är samma situation som vid häleri - du måste undersöka om det är rimligt att säljaren inte stulit sakerna.
Det här undergräver kvinnornas och den svenska feminismen grovt. Se bara på vad tidningarna skriver. Istället för att försvara dessa brottsliga gärningar måste ni börja rannsaka er själva.
"Eftersom den överväldigande majoriteten av övergrepp mot barn inte ens går till åtal, och det finns dokumenterade fall där sedemera dömda förövare fått vårdnaden, måste kvinnojourerna kunna förbehålla sig rätten att entydigt stå på kvinnors och barns sida utan att i alla lägen ängsligt snegla på juridiken..."
Bisarrt argument. Tydligen helgar ändamålen medlen och man får låta oskyldiga män lida.
Det handlar inte om att nå absolut säkerhet, det handlar om att på nåt sätt försöka kolla upp kvinnans historia. OK om man hade gjort en felbedömning, men att inte göra någon bedömning alls är rent vidrigt!
Undrar om SurTant anser att OJ Simpson och Michael Jackson var oskildiga.
anonym 1 & 2: Jag har inte skrivit nånstans i mitt inlägg att mamman gjorde rätt. Jag skrev hurvida kvinnojouren agerade rätt eller inte.
Batti: Om du varit med i såna sammanhang så borde du oxå sett vad män kan göra emot barn och kvinnor???
Min erfarenhet är raka motsaten att papporna kan göra precis som dom vill och att mammaorna bara får svälja och ta emot och det är avsett vad papporna dom gjort. Jag kan med till och med bevisa detta.
grue: Du kan ju inte jämnföra häleri med dom sakerna kvinnojouren får hhjjälpa kvinnor med som tex misshandel, sexuellt utnyttjande av barn, våldtäkt etc etc.
Jag ska rannsaka mig själv den dagen socialtjänsten gör det.
anonym: Du får gärna utveckla vad Michael Jackson och OJ Simpson varför jag skulle ha en åsikt om det? OCh vad i helvete dom har med kvinnojouren att göra?
"Jag ska rannsaka mig själv den dagen socialtjänsten gör det."
Det är inte socialtjänsten som farit illa här, det är den här mannen!!! Fatta att man inte kan ha ett system där folk avsiktligt gömmer brottslingar och kommer undan med det.
Socialtjänsten och att våldtäkt är ett hemskt brott har inte ett smack med det här att göra. Och jo, det är jämförbart med häleri - givetvis inte i hur hemskt straffet är men det är samma situation - man måste värdera den andres berättelse.
Kvinnojourerna har målat in sig i ett hörn - dom ses mer och mer som extremistiska galningar. Och när man läser om det här måste man ju ge dom som säger det rätt. I slutändan kommer det att förstöra för kvinnojourerna och det kommer i sin tur att hindra drabbade kvinnor att få hjälp.
Riktnummer....51044
För den som vill ta del av ett skakande fall där en kvinna sveks av både det juridiska systemet och soc och tvingades lämna sitt barn till fadern, en förövare, rekommenderas Hanna Svenssons bok "När blodsbanden brister".
Det är inte ett isolerat fall - det finns många väldokumenterade fall där förövare fått vårdnaden. Därför måste kvinnojourerna stå självständiga från det juridiska systemet! För både kvinnors och barns skull.
Men jag pratar inte generellt. Vi pratar om ett specifikt fall här.
Jag vet att män kan behandla både barn och kvinnor som skit, men hur spelar det in i detta fall?
Kvinnojouren har förvägrat en oskyldig pappa sex års umgäng med sina barn. Hur kan du försvara det? Gömmer man en brottsling ska man få ett straff, svårare än så är det inte.
Kvinnojourerna ska stå på oskyldiga kvinnors sida, inget snack om saken. Men de ska inte skydda brottslingar. Så enkelt är det.
Grue har dessutom rätt i att detta undergräver det redan skrala förtroendet ROKS har...
Och varför skulle jag sett det? Det fallet jag refererade till är verkligt. Precis som här skyddas skyldiga kvinnor och hur du kan försvara det förstår jag inte.
Om en kvinnojour tar emot en kvinna och hennes barn, som berättar om övergrepp på ett trovärdigt sätt. Vad ska de göra då?
Lita på vad de ser och hör eller snoka reda på att några empatilösa jurister gjort en annan bedömning? Vi vet idag att en försvinnande liten del av anklagelser om övergrepp mot barn ens går till åtal. Om kvinnojourerna endast får skydda de barn där förövaren är fälld blir det inte många - och för övrigt behöver dessa knappast något skydd...
Eller som Gunilla Nordenfors från Umeå kvinnojour skrev i Aftonbladet
10/5: "Att 'brott ej kan styrkas' betyder inte att ett 'brott ej begåtts', vilket vi alla egentligen vet."
Finns det inte en ganska stor skillnad på det som kvinnojourskvinnorna gjorde som medlemmar i organisationen och det som rektorn gjorde? Att de som arbetar i kvinnojouren ska ta kvinnans berättelse som sann och agera utifrån det är en sak, men en rektor kan inte bara skriva in barn i sin skola utan att göra en riktig undersökning om det faktiskt är så att barnen är hos rätt vårdnadshavare.
Domen öppnar nya perspektiv, som t ex om jag kidnappar två barn, kan jag då sätta in dem i en vanlig skola utan att någon kontrollerar om det är så att jag har vårdnaden om jag bara kan gå in och säga att jag har skyddad identitet.
Kire,
du skriver:
"Vi vet idag att en försvinnande liten del av anklagelser om övergrepp mot barn ens går till åtal."
Hur vet "vi" det ?
Det finns en rad undersökningar som visar det. Den mest kända gjordes av Christian Diesen vid juridiska institutionen vid Stockholms universitet, och blev på sin tid mycket omskriven.
Skicka en kommentar