På väg till sista vilan

Det var nog bland det sorligaste jag har läst. Men det lustiga är att jag tror jag uppfattade extra sorgligt bara för att det var Mats egen vilja, en vilja så stark att vilja dö att man åker till en dödsklinik. Jag kan inte för min värld förstå hur reporten och dom andra som närvarde klarade av det hela utan att bryta ihop. Jag kan bara se till mig själv, och jag hade antagligen i ren panik och känslan av maktlöshet försökt in i det sista att försöka tala honom ur det hela.
Sen kan man ju fråga sig hur etiskt det är att ha en dödsklinik? Men det inget jag kommer föra en diskution om, för jag tror inte man kan förställa sig hur det är att befinna sig i en sån situation och just därför väljer jag att inte uttrycka mig i hur vida det är rätt eller fel med dödskliniker.
Hur som helst så var historien mycket gripande och skriven på ett fint sätt. Så på nått vis fick reporten det inte alls att verka fult på något vis att ha en dödslängtan. Men i Mats fall så var det förståligt, han hade ju facit i hand. Och till slut fick han sin sista vila....