Och inte blev det bättre när det är tok halt och när skolbussen äntligen ska anlända kommer min dotter på att hon glömt cykelnycklen. Så nu har jag provat hur det är att springa med en tok stirring rottweiler i halka. Inget jag tänker göra igen, och min kondition är ju inte direkt på topp. Så inte konstigt att busschauffören tittade misstänkt på mig när jag kom springade med nyckeln i ena handen och en hund i den andra samtidigt som jag skrev "ta det lungt, sluta dra" emellan flåsningarna.
Ja ja, man kan inte va på topp jämnt. Och nu börjar det dra ihop sig för arbete igen, så det är bara att tappert försöka sminka över alla rynkor...Tsss, som om det går...
fredag 19 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar